Klimakteriet
Patientinformation
Många kvinnor upplever besvär under klimakteriet.
Klimakteriet är en naturlig biologisk process som omfattar tiden både före och efter den sista menstruationen. Klimakteriet kallas även menopaus. Under klimakteriet minskar äggstockarnas produktion av östrogen, vilket till slut gör att livmoderns slemhinna inte längre stimuleras och menstruationerna upphör.
Cirka 75 procent av alla kvinnor upplever symtom som värmevallningar, svettningar och ibland hjärtklappning, vilket ofta kan leda till sömnproblem. Andra vanliga symtom inkluderar urinvägsbesvär, nedstämdhet, ångest, minnesproblem, ledvärk och minskad sexlust. Symtomen kan variera kraftigt mellan olika kvinnor, men en tredjedel av alla kvinnor i klimakterieåldern har så pass svåra besvär att de söker någon form av behandling. Cirka 50 procent av kvinnorna i klimakteriet får även problem med torra slemhinnor i underlivet, vilket beror på minskad östrogenproduktion.
Menopaus är den sista naturliga menstruationen, som i genomsnitt inträffar vid 51,5 års ålder, men kan variera mellan 45 och 60 år. Man kan fastställa att menopaus inträffat efter att en kvinna inte haft någon blödning på 12 månader. Flera faktorer, som arv och etnicitet, kan påverka när menopausen inträffar. Rökning kan leda till att menopaus inträffar i genomsnitt två år tidigare.
Klimakteriet består av tre olika faser.
Klimakteriet pågår vanligtvis mellan 5 och 10 år och delas in i tre huvudfaser:
PREMENOPAUS
Denna fas inträffar före menopaus, när äggstockarnas hormonproduktion börjar minska. Menstruationscykeln kan bli kortare, och oregelbundna småblödningar kan förekomma på grund av minskad nivå av gulkroppshormon. När östrogennivån sjunker tillräckligt, påverkas ägglossningen, vilket kan leda till oregelbundna och ibland rikliga menstruationer.
PERIMENOPAUS
Detta är perioden runt menopausen, där symtom som värmevallningar, svettningar och sömnproblem är vanliga, ofta på grund av svängande östrogennivåer. Andra symtom kan också dominera.
POSTMENOPAUS
Detta är tiden efter menopaus och varar resten av kvinnans liv. Äggstockarnas östrogenproduktion minskar gradvis, men en viss östrogenproduktion sker i fettvävnad. Vanliga symtom i denna fas inkluderar torra slemhinnor i underlivet, smärta vid samlag och urinvägsproblem. Symtom som värmevallningar kan pågå i cirka fem år medan problem med torra slemhinnor kan kvarstå utan behandling.
Kvinnor löper större risk för sämre hälsa efter klimakteriet.
Den minskade östrogenproduktionen under klimakteriet kan öka risken för vissa hälsoproblem, som benskörhet och frakturer i höfter, ryggrad och handleder. Viktuppgång och förändringar i kroppens sammansättning, med ökad bukfetma och minskad muskelmassa, är också vanliga, vilket kan öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar samt diabetes.
Kvinnor efter menopaus har ungefär dubbelt så hög risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar, särskilt kranskärlssjukdom, jämfört med kvinnor före menopaus i samma ålder. Minskad östrogenproduktion tros bidra till denna ökning. Risken för typ 2-diabetes är också högre efter menopaus, och diabetes kan i sin tur öka risken för hjärtinfarkt hos kvinnor.
Hormonnivåer kan visa om du är klimakteriet.
Förhöjda nivåer av follikelstimulerande hormon (FSH > 40 E/L) kan bekräfta om du är i menopaus. Om kvinnan är mellan 45 och 60 år och upplever tydliga symtom på klimakteriebesvär, behövs ingen ytterligare hormonanalys.
Finns misstanke om för tidigt klimakterium (före 40 års ålder), bör detta utredas genom provtagning av hormonnivåer.
Hormonbehandling lindrar ofta klimakteriebesvär.
Det finns starkt vetenskapligt stöd för att hormonbehandling under klimakteriet effektivt lindrar symtom som värmevallningar, svettningar, sömnbesvär och andra östrogenbristrelaterade besvär. Vid beslut om hormonbehandling görs en individuell bedömning av kvinnans symtom och risker. Det finns självskattningsskalor (som Menopause Rating Scale) för att utvärdera och följa upp symtomen.
NÄR HORMONBEHANDLING ÄR LÄMPLIGT OCH INTE
Hormonbehandling kan övervägas för kvinnor med allvarliga klimakteriebesvär som påverkar livskvaliteten negativt. Den kan även vara aktuell vid tidig menopaus (före 45 års ålder) och för att förebygga benskörhet hos kvinnor med hög frakturrisk.
Behandlingen är inte lämplig för kvinnor med tidigare bröstcancer, odiagnostiserad vaginal blödning, nyligen genomgången blodpropp, hjärtsjukdom eller allvarlig leversjukdom.
HORMONBEHANDLING FÖR KVINNOR SOM FORTFARANDE MENSTRUERAR
För kvinnor med oregelbundna blödningar utan andra besvär kan cyklisk hormonbehandling med gulkroppshormon ges för att reglera blödningarna. Om kvinnan upplever klimakteriesymtom som värmevallningar, kan östrogen ges tillsammans med gulkroppshormon, vilket framkallar en månatlig blödning. Ett alternativ är en hormonspiral som kan ge blödningsfrihet.
HORMONBEHANDLING FÖR KVINNOR SOM GÅTT IGENOM KLIMAKTERIET
För kvinnor som gått igenom menopaus och önskar blödningsfrihet kan en kontinuerlig kombination av östrogen och gulkroppshormon ges. Kvinnor utan livmoder kan behandlas med enbart östrogen.
RISKER OCH POSITIVA HÄLSOEFFEKTER
Peroral östrogenbehandling (tabletter) kan något öka risken för blodpropp, medan östrogenplåster eller gel inte visat sig öka risken. Hormonterapi ökar något risken för bröstcancer, särskilt vid längre behandling med en kombination av östrogen och gulkroppshormon.
LOKAL ÖSTROGENBEHANDLING
Lokal östrogenbehandling i form av kräm, slidpiller eller vaginalring är effektiv vid torra slemhinnor, smärta vid samlag och urinvägsproblem. Denna behandling medför ingen ökad risk för bröst- eller livmodercancer och kan användas under lång tid.
Det är viktigt att diskussionen kring hormonbehandling sker i samråd med din läkare för att hitta den behandling som bäst passar dig och dina behov.
Innehållet är skrivet av Elisabeth Wikström, gynekolog, Femcare